Monthly Archive

Det här är så himla häftigt; nu har jag bokat superbilliga biljetter till Romeo och Julia på Shakespeares Globe Theatre till vår Londonvistelse! Två engelsklärares våta dröm…

Det är inte alltid så skoj att vara lärare i både svenska och engelska under vårterminerna. De nationella proven tar på krafterna för både mig och eleverna. Idag har de skrivit uppsatsdelen på engelska och det lilla jag hunnit ser är kanske inte så mycket att hurra över tyvärr. Det märks att ungdomarna är trötta och stressade, många har vaknat upp och faktiskt insett att det är nu det gäller – nu måste de fixa betygen för att komma in på gymnasiet! De som inte klarar något delprov eller inte uppnår det önskade resultatet blir förtvivlade för de tror (som alltid varje år och som jag förklarar tusen gånger varje år att det inte stämmer) att hela slutbetyget hänger på detta provresultat. En elev kom inte alls, en annan började gråta och kunde inte skriva vidare, en skrev ett annat prov för h*n befinner sig inte på nians nivå i engelska än och det vore grymt att utsätta eleven för ett prov som den inte har en chans i världen att klara nu. Själv försöker jag peppa och stötta för allt vad jag är värd, men det är inte alltid jag lyckas. En elev hade skrivit “cpbarn” mellan sitt förnamn och efternamn på provhäftet, det visar verkligen vad h*n anser om sig själv och jag blir så ledsen när jag ser sånt. Ibland skulle jag vilja strunta i allt vad engelskundervisning heter, idag är en sån dag. Imorgon är en annan dag, då vi ska forsätta titta på filmen Notting Hill tillsammans. Imorgon blir nog en bättre dag.

Igår kväll kom min kompis och kollega Rebecca förbi för att hämta en film, hon berättade att Ryanair hade superbilliga biljetter till London just nu. Vi har pratat om London många gånger, och jag vet hur gärna hon vill åka men att hon har svårt att hitta någon att åka med. Hur som helst, det hela slutade med att hon och jag åker till London den 12 juni!!! Priserna var giltiga till midnatt idag, så det gällde att vara snabb i vändningarna! GISSA om jag är glad?!? Mannen tyckte att det var helt ok eftersom han ju ska på fiskehelg i maj med gubbgänget, så vi får varsin minisemester :-)

(Bild från www.morguefile.com)

I förrgår kväll läste jag Tidsfrist; en lästtläst thriller om Pearce som har ett kriminellt förflutet. Han har suttit i fängelse och har tydligen ingen ambition att hålla sig i skinnet fortsättningsvis heller. De inledande sidorna i boken berättar om hur Pearce stöter på en man i en bil som han blir osams med när han rastar sin hund. Vad hela den grejen har med bokens fortsatta handling att göra har jag lite svårt att förstå, författaren kunde nog ha skippa de första sidorna utan att förlora särskilt mycket på det. Nåväl, en kvinna från Pearces förflutna dyker upp men sina två små barn, och hon är i rejäl knipa: hennes pojkvän (barnens far) har en stor skuld hos en lånehaj och nu är han död, därmed förväntar sig lånehajen att hon ska betala tillbaka skulden. Pearce dras motvilligt in i en härva som han egentligen inte har något med att göra. Kvinnan kidnappas plötsligt och kvar står Pearce med de två barnen och ett krav på att ordna fram de pengar som kvinnan anses vara skyldig. Om han inte skaffar fram summan som begärs kommer kvinnan att dödas, en desperat kamp mot klockan börjar! Förutom de rätt meningslösa första sidorna är det här en rätt hyfsat spännande thriller. Den innehåller en hel del väldigt grova svordomar, lite onödigt grova tycker jag nog…Jag ska nog förska få tag på den det engelska originalet för att kolla överättningen!

Ännu ett rykande färskt recensionsexemplar från Argasso bokförlag, men den här gången blev jag rätt besviken. Varför måste böcker riktade till tjejer ofta vara så tramsiga och ytliga? Här har vi en tjej med klassiska tonårsproblem; hon känner sig åsidosatt av mamman som bara har ögon för sina yngre tvillingpojkar, hon är bedrövad över att familjen ska flytta till ett hus på annan ort så att hon måste lämna kompisarna och hon har aldrig haft någon pojkvän. Istället för att skriva något vettigt, kanske lite djupare och mer insiktsfullt om huvudpersonen Jemma väljer författaren att köra på enligt det gamla trogna receptet “flicka möter pojke, blir förälskad och ändrar hela sitt utseende för att pojken ska bli intresserad”. Naturligtvis brädar flickan även pojkens tjej (som såklart är en egoistisk en som bara bryr sig om att se bra ut) och det blir så där puttenuttigt att man nästan kräks, för de blir ett så lyckligt par. Slutet är också förutsägbart; från början vet man ju att Jemma ska flytta, och det visar sig till slut att pojkvännen har kommit in på ett universitet och ska flytta han också. Och kan ni gissa var han ska flytta? Joooo, såklart till ett ställe som ligger helt nära platsen dit Jemma ska flytta. Men det var väl oväntat?!? Nej, den här boken gjorde mig tyvärr bara blasé, det måste komma fler bra lättlästa böcker för tjejer – böcker som den här klarar de sig utan!

• Måndag: hämta H&M-paket på ICA
• Tisdag: Fyra utvecklingssamtal (pust!)
• Onsdag: Konferens på jobbet
• Torsdag: Förhoppningsvis ta det lugnt och köpa present till syrran!
• Fredag: Nationellt prov i engelska för åk 9, två utvecklingssamtal. Lillasyster Karolina fyller 20 år!
• Söndag: Åka till Örebro och fira Karolina

När jag gick ut gymnasiet var det fortfarande betygsskalan 1-5 som gällde. Jag hade en 2:a i ett ämne; filosofi, och det kanske förklarar varför jag tyckte att den här boken var konstig. Jag letade länge efter några ord som kunde beskriva vad jag tyckte om den, men jag kom inte fram till något annat än att jag tycker att den är konstig!

15-årige Justin Case heter egentligen David Case, men efter en händelse där hans bror nästan ramlar ut genom ett fönster och dör börjar David/Justin tro att ödet förföljer honom och han byter identitet för att undkomma det. Han lämnar bland annat sin familj, skaffar en låtsashund och bosätter sig på Lutons flygplats där han känner sig fri och anonym, men snart hinner ödet ifatt honom när en fruktansvärd katastrof inträffar! När jag läste boken kom jag gång på gång på mig själv med att tänka att den var väldigt konstig. Justin är konstig, de flesta människor han möter är konstiga, det är konstigt att han har en låtsashund, det är konstigt att hans föräldrar inte verkar bry sig om att han försvunnit, det är konstigt att man får följa med i tankegångarna hos hans lillebror som är 1-2 år (som tänker vuxna tankar?!?). Jag väntade hela tiden på en förklaring till allt det konstiga; har Justin kanske Aspergers syndrom, är han drabbad av en djup depression och/eller psykisk sjukdom eller vad är det för fel? I slutet av boken drabbas han av hjärnhinneinflammation, och då funderade jag på om den kunde orsaka hans konstiga beteende men så verkar inte vara fallet. Det här ska vara en ungdomsbok, men det är absolut ingen bok som vem som helst kan läsa och ha behållning av tror jag, man ska nog vara lite filosofiskt lagd…det är INTE jag.

(Bild publicerad med tillstånd av Brombergs förlag)

Min kollega K ringde nyss, hon är så gullig och omtänksam! Hon befann sig på butiken Granngården där de sålde tulpaner för 10 kr/bukett. “Vill du att jag köper några åt dig?” var hennes fråga. Så klart jag vill ha tulpaner, billigt som bara den var det ju också! Jag kan behöva något vackert att vila ögonen på här i mitt arbetsrum. Tack K!!!

Imorgon ska jag på uppföljningsmöte med anledning av ett nätverksmöte som jag var på tidigare under terminen. Det var ett oerhört jobbigt möte där fokus hamnade helt fel, saker och ting förvrängdes och skolan (med flera personliga angrepp) fick ta all skit. Jag och min kollega fick sitta och försvara oss och våra kollegor från påhopp på ett möte som skulle vara till för att en av våra elever skulle hjälpas och för att se vilka resurser och stödpersoner som fanns runt denne. Igår morse fick jag reda på att min kollega hade fått förhinder och inte kunde följa med på mötet, och jag kände ångesten komma krypande. Det är inte ett möte jag vill gå på själv! Idag talade jag om för min chef precis hur det kändes, att jag sovit dåligt inatt på grund av detta, och för en stund sedan var jag in till honom och pratade om hur vi skulle lösa det. Han följer med mig på mötet, och det känns som en stor lättnad! Nu kan jag sova gott inatt!